ellencecilia

Undrar faktiskt om det är fel på mig? Alltså, det verkar inte finnas någon annan lösning. Det jag säger och gör, är ofta fel. Fel om jag förklarar, fel om jag inte gör det. Är något galet, är det jag som gjort fel. Jag är ju inte dum ju. Det vet jag ju, det vet alla i min närhet. (Hoppas jag) Tror inte heller att människor ger mig såna kommentarer för att vara elak, utan för att dom inte förstår. Förstår att även jag kan ta illa vid mig. Varje ord sårar, oavsett om dem är menade eller inte. Orden etsar sig fast i hjärnan, ekar om och om igen.

Det känns sen underbart emellanåt, icket att förglömma. Allra största delen av tiden är allt bra och jag är så lycklig för allt fint jag har; min kära sambo och dotter. Men.. de hårda orden finns där iallafall. Det måste alltså vara fel på mig, för annars skulle jag ju inte få höra det. Eller?!


Well, lite down period nu. Men det måste man ha ibland för att man sen ska kunna uppskatta när det är kanonbra. Kanske man har blivit för bortskämd med att ha det bra?


Angående att vara ensam eller inte. Så är det underskattat att vara ensam. Jag trivs med det rätt bra, för det mesta.


Lovis hon sover, borde vakna snart. Mammas och pappas trollunge:) Kärlek till er familjen!